gookväll!
äntligen är vintern här på riktigt med snö och kyla. dock är kylan i lite extremaste laget när det är minus 20 grader ute.. varför måste det alltid överdriva? det är en bra fråga som ingen kan svara på och som ingen heller någonsin kan göra något åt. vädret bestämmer över sig själv och det är egentligen ganska häftigt vad det kan åstadkomma. jag gillar ju vintern, älskar att åka skidor och pulka. älskar den friska luften som blir när det är kallare ute. men jag hatar att frysa. är en sån som alltid fryser, oavsett kläder. det är främst mina små fötter det är synd om när det är kallt ute. dom hatar kyla och jag vet inte hur jag ska lyckas hålla dom varma. vilka problem jag lever med...
nå. hur går det för mig då. livet rullar på i sitt tempo. ibland är det roligare/enklare att vara jag men oftast är det förbaskat svårt och känslan utav hopplöshet är där nästan konstant. vad är det som är så svårt och vad är det som ställer till det så för mig? det är någonting jag väldigt gärna skulle vilja ha svar på. men vem kan ge mig dom?
just nu ligger i sängen eller nej, jag ligger på soffan hemma hos mamma och pappa och ska snart sova. är deppig, ledsen och förkrossad. känner mig hopplös, misslyckad och värdelös. att något man älskar så mycket kan göra en så sårad och ledsen eller vad man ska säga. idag har jag suttit på min prinsessa igen efter 4 månaders vila pga att hennes hov skulle få läka så bra som möjligt. jag har hela tiden varit kluven i frågan om det är hoven som är problemet till problemen med ridningen eller om det finns andra okända orsaker. nu har vi snart kollat igenom hela hästen från topp till tå på husaby (och det finns inget fel på henne mer än hoven), så det finns inte så mycket mer att gå på. hon var iaf väldigt spänd när vi kom in i ridhuset. det kanske inte är så konstigt. hon har varit där fyra gånger på fyra månader och det var nu sista veckan på slutet för att få springa av sig lite. nu hade hon ju full utrustning på sig vilket inte heller var igår. det är så kallt ute att det på vissa ställen blir frost och vitt i ytteredörrs springorna. något som inte brukar vara, och det var ju självklart spännande. ledde henne ett par varv först bara för att coola ner lite. valde sen att sitta upp.
hade en klump i magen och var delad i mina känslor. hoppades ju såklart från djupet utav mitt hjärta att det bara skulle vara att rida, precis som förut innan allt började. men hade en ganska stark magkänsla av att det inte skulle vara så. som vanligt var hon hur snäll som helst att sitta upp på. med tanke på hennes långa vila hade jag förväntat mig en pigg och glad häst. men mina förhoppningar krossades med engång. vi började diskutera direkt.
snälla nån, kan någon bara tala om för mig vad som är fel?
jag tycker så galet mycket om den här hästen, hon är helt perfekt för mig. men jag blir så arg, ledsen och besviken. varför? på allt, mest på mig själv. känns som allt är mitt fel. att jag inte är värd bättre. vad gör jag för fel?
är jag bara så jävla värdelös att jag inte kan rida min egna häst? är hon bara vrång? har hon ont? vad är på tok, en fråga jag ställer mig om och om igen. och till nästa följd fråga, hur ska jag kunna ta reda på det? vad är rätt och vad är fel?
jag vill bara ha en frisk och glad häst, det är något jag vet. ger snart upp hoppet om allt.
det som gör ondast i mig är att jag får känslan utav att det är så många som gottar sig i allt det här. men det är ju kul att min skadade häst och misslyckade lilla jag kan glädja några. tur att ni alla andra är så jävla mycket bättre...
nu ska jag försöka sova, men som vanligt somnar jag väl om ca: 2-3 timmar, när hjärnan är så överansträngd och utmattad.
love life, godnatt
Kommentera