emmawestin - dressyrryttare

Yes!

Idag lägger jag mig i sängen lite gladare och positivare. Dagens ridpass på Kummin gav mig hopp. Hopp om att det kanske faktiskt går. Igår när vi red så var vi helt ensamma i ridhuset, vilket vi varit sååå många gånger förut också, så det är inget konstigt med det. Idag hade jag bestämt att jag skulle rida samtidigt som mamma och elin. Vilket vi också gjort 1000 gånger förut. Elin red på ena sidan på Trix medan jag  och Kummin och mamma och Mesen var på samma sida. Kummin började med att protestera lite grann, men idag behövde vi inte ha alls lika mycket/långa diskussioner. Hade en helt anna känsla i Kummin redan från början idag. Men vågade såklart inte hoppas för mycket. Skrittade runt lite och gjorde lite halter. När vi skrittat runt ett tag och gjort lite halter så  börjar hon skritta på mycket bättre, större kliv och mer energi. Efter ett tag när vi skrittat på i ett lite friskare tempo så ber jag om lite mer och hon ramlar in i trav. Blev lite paff, hade förväntat mig tvärnit... Vi travade ett par steg innan hon surade lite. Tog rygg på mamma och Mesen och travade efter dom ett varv. Föstå lyckan av att vi travade ett varv med framåtbjudning. Styrde sen ifrån Mesen och kunde fortsätta flera var själv. Kunde till och med göra övergångar mellan skritt, trav och halt utan en minsta lilla grej. Jag kunde göra vad jag ville och hon lyssnade på mig. Älskade lilla häst vad glad man kan bli för lite skritt och trav. 

Ridpassen blir inte så långa och inte så krävande, detta med tanke på att hon inte har någon kondition eller styrka. Jag hade så gärna velat skriva att vi ridit diverse grejer under dagens ridpass, men jag har backat bandet helt och hållet. Hon ska tycka det är kul och när det känns och går bra så ger vi oss. Positivt ska det vara. 

Längtar till imorgon då jag ska rida. Ska bli spännande att se hur det går då. Min fina, älskade prinsessa