Godafton.
Har som vanligt gosat ner mig under täcket och ska snart släcka för att sova. Måste bara kika in här först för att säga hej. Haha, när tusan hände det sist liksom? Att jag kikar in på bloggen för att säga hej. Det är ganska kul att avsluta sin kväll här. Skriva av sig lite, lätta på hjärtat och få en chans att få ur sig alla funderingar man går och bär på. Har skrivit ett och annat inlägg här på bloggen som jag inte har och aldrig kommer publicera. Dom har jag skrivit för mig själv, när jag behöver få ur mig saker. Jag har så himla svårt för att prata om mig själv och om hur jag känner/mår. Men att skriva fungerar ganska bra faktiskt. Det är ingen som läst eller kommer få läsa dessa inlägg utan det är mer som en dagbok där jag kan gå tillbaka och läsa och se hur saker och ting var just då. Det gäller ju även de inläggen jag har publicerat. Det är ganska kul att jag nu den 8/1 2016 kan gå tillbaka och se att imorgon den 9/1 är det exakt fyra år sen jag skrev mitt första inlägg på den här bloggen. Innan hade jag ju haft den på en annan adress. Man kan gå tillbaka i tiden och minnas den lite enklare. Sen ibland kan det också vara ganska bra att ha den, man kan skriva bra saker som kan vara bra att komma ihåg. Sluttjatat om det.
Det här är också nått man kan minnas tillbaka på:
Idag har jag ridit två hästar. Det händer inte alltför ofta nu mer. Men det är väldigt kul när det väl händer. Först ut var prinsessan Kummin. Och jag kan meddela att det idag igen gick över mina förväntningar. Vi hade lite strul i början, men med en markant skillnad i hur mycket/stort det var. Kunde avleda det hela rätt snabbt och bara fortsätta. Efter ett tag var vi sådär pigga och glada igen som vi var igår. Vi travade varv, efter varv, efter varv utan minsta lilla grej. Jag kunde svänga, stanna, gasa, bromsa utan att behöva göra det när det passar fröken. Jag gjorde det precis när jag ville, vilket känns så skönt. Vågar inte hoppas för mycket ännu bara. Men visst känns det som om det är på väg åt rätt håll. Ville aldrig sluta rida idag, att man kan vara så glad för lite skritt och trav utan några speciellt stora krav. Fantastiskt egentligen. Underbart så länge det håller i sig.
Den andra hästen för dage var ingen mindre än världens bästa Mes. Han var jätteduktig och jättefin. Jobbade på riktigt bra och kändes nöjd och positiv. Alltid lika roligt. Tilläggas bör att Mesen passerat 22år nu. Men jag skulle vilja påstå att han är en man i sina bästa år. Och inte någon som inte vet vem Mesen är hade kunnat ana hans ålder. Han är så fruktansvärt fin i kroppen, välbehållen, välmusklad och snygg. En riktig arbestmyra som älskar livet på äldre dagar. Tänk vilken evig tur att jag är jag som ville ha just detta fegsnöre till häst. Jag har honom enormt mycket att tacka!
Min fina farbror!
Nu ska jag släcka och sova. Imorgon väntar uteritt på Mesen med Elin och Trix och ett ridpass på Kummin som jag tänker försöka avsluta ute. Hoppas hon håller sig på mattan...
Godnatt
Kommentera