emmawestin - dressyrryttare

Yttligare en dag i lungt och sakta tempo. Denna sjuka sjukdom kan snälla bara lämna min kropp och det är nu!

Skulle verkligen göra vad som helst för ett ridpass på min otroligt fina häst. Skulle så gärna bara vilja känna mig fri och frisk. Utan att behöva ta hjälp med en massa saker. Att mamma och Elin får rida på min häst känns inte rätt. Men jag vet att jag inte har något val och då blir det plötsligt rätt. Vi har alltid hjälpts åt med hästarna, jag, mamma och Elin så det är ju på något sätt ganska naturligt. Jag har tänkt på det ganska många gånger förr, vilken himla tur att vi har hästarna. Jag och Elin har delat detta intresse länge och det är med tanke på det som vi faktiskt flyttade till Svartå. Vi är ju som två systrar i största allmänhet. Men jag tror att vi fått ett ganska starkt och ännu mer hållbart band tillvarandra genom hästarna. Vi har spenderat alla våra eftermiddagar, hela helgerna och alla lediga stunder tillsammans i stallet. Vi har inte alltid varit sams på vägen men jag tror att det har hjälpt oss att bli ännu tajtare. Vi är syskon, vi är systrar. Men jag tror att banden vi har knutit genom vårat intresse har gjort oss till mer än så. Elin är för mig mer ån en syster, hon är min vän. Som en bästa vän som vet allt om en. Min bästa systervän. Såklart bråkar systervänner och är osams också, men det har med åren blivit allt mer sällsynt och vi är oftast sams. Hade det blivit så om vi inte haft hästarna? Bra fråga utan svar. En sak är iaf riktigt säker. Jag är hur som helst mina föräldrar evigt tacksam för allt vad dom genom åren ställt upp med. Utan dom så hade det kanske inte varit så här. Tack Pappa och Mamma för att ni gav oss den här "chansen" jag är så glad för det!! ♥♥♥