Hej hopp i galopp.
Sitter i köket och väntar på mamma. Utanför fönstert är det kolsvart. Jag hör hur det verkligen blåser ordentligt och jag hör hur regnet smattrar mot rutan. Hösten har verkligen kommit.
Idag när jag kom hem från jobbet så var det bara att snabbt hoppa ur skorna för att byta till gummistövlar och en annan jacka. Hästarna var kvar ute och väderet var inte det mest mysiga. Isa såg när jag körde förbi hennes hage med bilen och sprang direkt och ställde sig vid grinden. Under tiden jag tog in hästarna blåste det bara och kom några få regndroppar ibland. Planen var att gå upp och byta om till ridkläder och gå ner och rida på engång. Men då det började regna allt mer så tog jag ut hunadrna först. Våra små prinsessor vägrar att gå ut pm det regnar och blåser ute. När vi kom tillbaka in från våran halv blöta promenad så bytte jag om och öppnade ytterdörren och konstaterade att det verkligen öste ner. Det blåser så mycket att det regnar på snedden. Vafan! Lite vatten har man inte dött av. Men när det blåser och regnar så det nästan gör ont när det nuddar kroppen då är det fan inte kul. Och våra hästar hatar regn. Så jag blev irriterad och gav upp. Jag ogillar verkligen hösten när det ska vara sånt här väder så man inte "kan" rida som man vill.
Kära lilla pappa. Detta är till dig. Du ska få min önskelista för julen lite tidigare i år. Jag önskar mig bara en sak. förvisso är det en ganska dyr sak. Men ack så bra. Vi kommer ha glädje av det resten utav våra liv. Det skulle underlätta allt. För alla. Okej, jag säger det. Jag önskar mig ett ridhus.
Titta vad söt jag är:
Erkänn att du inte kan säga nej nu.
Imorgon är det redan onsdag. GALET. Jag blir på riktigt inte klok på hur fort dagarna. tiden, året, livet går. Alltså alla vet att en vecka är måndag till söndag. På söndagen har alla människor söndags ångest, man vill inte jobba och att det ska bli måndag. När måndagen väl sen är avklarad så märker man knappt av tisdagen. Detär på något sätt veckans jobbigaste dag. Onsdagen är mitten av jobbveckan sen är det typ helg. Helgen går snabbt så man blir mörkrädd. Och så börjar det om. Jag har aldrig förr tyckt att det gått så snabbt, jag har aldrig förut kännt mig stressade över att det går så snabbt. Ska det fortsätta så så kommer det inte dröja länge innan jag är 42år lite halv sliten i ansiktet och allmänt missnöjd med att jag snart är 50. Jag blir rädd. Livet går så snabbt och är plötsligt så kort. Låt mig vara odödlig. Jag är för nyfiken för att dö vid en ålder av 100år. Kan tänka mig att dö vid 200år fyllda. Perfekt plan. Och när jag ändå håller på kan jag ju önska att jag blir kejsaren av Kina och kung i Sverige. Verkligen en perfekt plan!
Jag hoppas innerligt att det blir bättre väder snart, har redan tröttnat totalt på detta skit.
Fortsätt simma!
Kommentera