emmawestin - dressyrryttare

Den 24/6-14 föddes äntligen Quincie's efterlängtade föl. Som vi har väntat och vakat inför denna dag och så gick allting så smidigt. Vi märkte ganska tydligt på Isa när vi tog in henne från hagen att nått var på G. Elin sa att hon inte trodde det kommer idag utan imorgon. Men jag och mamma var ganska säkra på att snart är det verkligen dags. Jag var nere i stallet och tittade till Isa en gång i timmen från dess att vi tog in dom från hagen på eftermiddagen. När jag gick ner 22,45 tänkte jag att det är nog inget nu utan jag får nog gå en eller två gånger till. Öppnar myggdörren och smyger in. Hör att någon kissar. Sen säger det PLOFF och det bara forsar vatten. Tänder lampan och inser ganska snabbt att vattnet just exakt när jag kom ner till stallet gått. Ringer till mamma som ligger och sover. Hon fattade ju direkt att det var nått när jag ringde. Försökte lugnt förklara vad som pågick. Hon var lite trög och fattade inte riktig utan sa sen "vad då, tror du jag måste komma ner?". Men hallå, ja tack typ nu.

Ringde till Elin som svarade "fölar hon?" Ja Elin, det är bråttom ner om du ska va med. Jag ser blåsan.

Det tog tio minuter så var våran fantastiskt fina Lilla kompis född. Det var det första jag sa när jag såg honom, Hej kompis.

 

Eftersom min mamma och syster är lite lätt hysteriska av sig så blev det automatiskt så att jag höll koll på hur det gick. Mamma pratade med pappa i telefonen och Elin stod hos Trix och bet på naglarna. När han spräckte blåsan och jag såg att han levde så blev jag helt varm i hela kroppen. Vilken sjukt häftig känsla. Fyra sjukt långa ben, ett gudomligt sött ansikte och personlighet som är så stark från första början. Det är så coolt.

Han har en charm som gör att man smälter. En vilja av stål som gör att man blir gråhårig. En personlighet som gör en alldeles varm och stolt. En fantastiskt snygg sida och utseende som gör att man aldrig kan se sig mätt av honom. Han är en riktig buse och har mycket spring i benen. Våran fina fina fölunge. Han har funnits i snart fem veckor men det känns på ett sätt som han alltid har funnits samtidigt minns jag det som igår när jag hörde det där ploffet.