Mamma och jag hade bestämt att vi skulle rida ut när mamma kommit hem från jobbet. Efter lite middag begav vi oss ner till stallet. Då var det uppehåll. Gjorde iordning hästarna, då var det uppehåll. Gick ut och red iväg då börjar det spöregna. Gick en bit till då hör vi hur det mullrar. Skrittar fem minuter till då smäller det till ordentligt. Mesen sket ner sig, mamma sket ner sig, jag sket ner mig. Den som var lugnt var kummin. Vi beslöt oss för att vända då vi inte vill hamna i värsta åskovädret. Vårat beslut var klokt. Satan vad det åska sen och satan vad det regna. 
Kan iaf konstatera en sak. Kummin är en riktig riktig pärla. Vilken fantastisk individ. Grymt!

1 kommentarer
Anonym
21 Aug 2014 16:27
hahahah jag pissar på mig
Kommentera